14/2 - alla hjärtans dag.
Jag älskar dina barnsliga stölder av min uppmärksamhet, din självdestruktiva generositet, ditt kriminella, livsfarliga sätt att köra bil och jag älskar din "Ung och singel tjej i storstan"-stil.
Att du slänger dig med talesätt och kända citat. Att Cola-light och popcorn är din favvo dryck och mat och att du svarar på nåt annat när jag frågar hur du mår.
Jag älskar att du skrattar när du går. Men trots all denna kärlek blir det aldrig dig och mig jag bara älskar allt du är... men inte dig.
Jag älskar att du alltid ska stampa i varenda vattenpöl och
att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl.
Jag älskar dina omöjliga lysande idéer, att du gråter när vi bakisglor på Disney-matinéer. Jag fattar väl att det hade vart perfekt så kan du fatta hur puckat det känns att säga nej, att bara älska allt du är men inte dig.
Det gick inte att hindra. Det var som en vulkan. Du spändes du darrade och brast. Som en skadeskjuten varg eller en döende svan högg du tag i mig och höll dig fast. Du föll ner på knä, du hävde dig upp på tå. Du skrek nåt som inte gick att höra. Med en drunknandes förtvivlan vägrade du att lyssna på allt jag ville viska i ditt öra just då.
Jag älskar när du rör mig. Och när du är här. Och jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär. Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ till detta bittra, torra, trötta slöseri med liv. Men jag måste konstatera, fan det känns helt oerhört, att det jag älskade med oss har själva kärleken förstört. För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig. Jag bara älskar allt du är, jag älskar allt du gör, jag älskar allt du är.. men inte dig.
Att du slänger dig med talesätt och kända citat. Att Cola-light och popcorn är din favvo dryck och mat och att du svarar på nåt annat när jag frågar hur du mår.
Jag älskar att du skrattar när du går. Men trots all denna kärlek blir det aldrig dig och mig jag bara älskar allt du är... men inte dig.
Jag älskar att du alltid ska stampa i varenda vattenpöl och
att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl.
Jag älskar dina omöjliga lysande idéer, att du gråter när vi bakisglor på Disney-matinéer. Jag fattar väl att det hade vart perfekt så kan du fatta hur puckat det känns att säga nej, att bara älska allt du är men inte dig.
Det gick inte att hindra. Det var som en vulkan. Du spändes du darrade och brast. Som en skadeskjuten varg eller en döende svan högg du tag i mig och höll dig fast. Du föll ner på knä, du hävde dig upp på tå. Du skrek nåt som inte gick att höra. Med en drunknandes förtvivlan vägrade du att lyssna på allt jag ville viska i ditt öra just då.
Jag älskar när du rör mig. Och när du är här. Och jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär. Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ till detta bittra, torra, trötta slöseri med liv. Men jag måste konstatera, fan det känns helt oerhört, att det jag älskade med oss har själva kärleken förstört. För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig. Jag bara älskar allt du är, jag älskar allt du gör, jag älskar allt du är.. men inte dig.
Kommentarer
Trackback
